CursorsFree Cursors
Hjärtats mening - Hjärtats mening - texter från insidan

Regnet faller över stormen

Jag övar piano. Just nu ligger Miley Cyrus Butterfly fly away på listans första plats.

Bilder från i sommras. Jag ska försöka lägga in en dikt eller liknande ikväll.

 Älskar vårt jordgubbsland!

 Jag låg i gräset och fotade.

Önskar jag hade en systemkamera.
Bilden ovan är från Gotland.


Du kan inte skapa jorden, men du kan skapa en verklighet.

Min rikedom är min levnad,
min levnad mossan i djupaste skog.
Skatten i mitt hjärta
värms av din sol,
lyssnar till en porlande bäck,
dyker genom djupet av det första steget
genom något med likelsen av en diamant.

Du önskar jorden var platt,
att fåglar stannade på jorden,
att jag inte fick själens konstverk,
att jag inte var ägare till ditt stup.

Jorden är platt.
Låt oss tro det.
Vad vore mer än rätt?
Att jorden var platt?

Någon har satt sin fot, sin stora fot, i min värld. Jag ser inget annat.




Jorden är platt.




Fåglar lämnar vintern, kylan, men jag känner ingen kyla. Bara eld. Flammor i bergens dalar.



Är jag knäpp?

Jag läser Vilhelm Mobergs "Utvandrarna" och "Invandrarna". Har inte kommit längre än till andra kapitlet. Men jäklar vad han kan skriva!



Tänk om jag blir författare. Undrar... hur det skulle vara då?


                                       

Hemma hos Hanna. :) Tyckte det var en intressant bild.


Ovanför skuggan

Jag vet hur det känns när det sissta lövet faller, jag vet hur blodet fryser när stormen tar din hand. Jag vet hur det förändras när vintern dansar i din kropp.
Jag kan se att elden rövar ditt liv, tömmer ditt blod, din själ.
Längsmed stranden rinner mina tårar genom sanden, ut i havet, och försvinner. Blir aldrig funna igen.
Jag kände hur du lämnade ett spår mot min kind, stunden, minuten, sekunden, innan eldens hånskratt försvann genom mitt öra; ett tecken på seger.


Jag är ledsen för att det blir så mycket... hemska texter just nu. Jag vet inte vad det är med mig, men det jag skriver har i alla fall inget med mig och göra, eller någon annan jag känner. Det... bara blir så.


Jag kan inte riktigt känna mig själv...

I höst är det orange som gäller... och som alltid kommer att gälla!

 

Världens bästa outfit... världens bästa lag!!!
Så. Nu har jag gjort det jag ALDRIG trodde jag skulle göra... och som jag aldrig kommer att göra mer. Tro mig...


Jag har en idé

Fantastiskt!
Jag har pusslat ihop verklighet, låtar, inperation, hösten, tidigare texter och mina drömmar till en enda bokidé! Nu har jag börjat skriva på den och hoppas verkligen det här kan bli något.
I alla fall för mig själv. Jag tror inte jag kommer låta någon mer än mig själv läsa den. Inte på ett tag i alla fall.

Men ni kan få ett litet smakprov.



Men här är början:

Jag är rädd.
Fast vem bryr dig? Vem har någonsin ägnat mig en tanke?

Så varför skulle jag då bry mig? För att det är så det ska vara? Kanske. Men det vanliga är inte sanningen i mitt liv.
Kärleken.
Mitt hjärta är som en bit av ett avhugget berg. Det finns inget djup, inga känslor.



Blev det konstigt att bara ha med den biten?

Inte så speciell. Men jag brukar fylla på vart eftersom. Jag har en dunderidé till ett kapitel i mitten av boken!

Och tro det eller ej, men på söndag kommer min första outfit in på bloggen någonsin! Åh, ni kan aldrig gissa vad det är för typ av outfit! Ja, ni får se vad det kan vara för någonting! Ledtråd: orange!

                         

En bild nummer två på mig... lustigt va? Här visar jag mer nöjd än en nöjd utter upp mitt nyaste köp!
Kostade mig mycket pengar... men alla har sina saker att lägga sina pengar på och jag älskar mitt köp!

 


Du ser ut som en tjej!

Min bror alltså, han är så rolig! Jag kom och tänka på när han berättade för mig om när han hade gett igen mot en tjej som... jaja, så här var det:

Bakom kulisserna inför en teaterföreställning kommer en tjej fram till Albin.
"Ha, du ser ju ut som en tjej!" (Hon syftade på teatersminket och kläderna).
"A, men du då?! Du ser ju också ut som en tjej!"
"Men jag är en tjej!!!"
Albin låtsas bli förvånad.
"Aha..."

Bäst, eller vad då?

Och min lillasyster, vet ni vad hon ska bli när hon blir stor då? Hon ska bli sångerska, fotograf, eller författare.
"En författare behöver bara skriva lite då och då", sa hon och ryckte lite på axlarna innan hon gick därifrån.


Lövens sprakande färger

När solen stiger över prärien porlar en bäck bortom skogens djup där en saga reser sig på jättelika fötter och låter sina undersåtar skåda jordens makt.
Det prasslar bland lövens sprakande färger, ett skratt växer mellan träden, en vänskap flammar upp.

Ser du det förflutna vila mellan trädstammarna, kan du känna orden smyga fram genom den kyliga morgonkvisten?
När en tystnad knäcker glädjen itu rinner blodet av en tår ner för en kind och landar mjukt i den fuktiga mossan.