Ovanför skuggan
Jag vet hur det känns när det sissta lövet faller, jag vet hur blodet fryser när stormen tar din hand. Jag vet hur det förändras när vintern dansar i din kropp.
Jag kan se att elden rövar ditt liv, tömmer ditt blod, din själ.
Längsmed stranden rinner mina tårar genom sanden, ut i havet, och försvinner. Blir aldrig funna igen.
Jag kände hur du lämnade ett spår mot min kind, stunden, minuten, sekunden, innan eldens hånskratt försvann genom mitt öra; ett tecken på seger.
Jag är ledsen för att det blir så mycket... hemska texter just nu. Jag vet inte vad det är med mig, men det jag skriver har i alla fall inget med mig och göra, eller någon annan jag känner. Det... bara blir så.
Jag har en idé
Jag har pusslat ihop verklighet, låtar, inperation, hösten, tidigare texter och mina drömmar till en enda bokidé! Nu har jag börjat skriva på den och hoppas verkligen det här kan bli något.
I alla fall för mig själv. Jag tror inte jag kommer låta någon mer än mig själv läsa den. Inte på ett tag i alla fall.
Men ni kan få ett litet smakprov.
Men här är början:
Jag är rädd.
Fast vem bryr dig? Vem har någonsin ägnat mig en tanke?
Så varför skulle jag då bry mig? För att det är så det ska vara? Kanske. Men det vanliga är inte sanningen i mitt liv.
Kärleken.
Mitt hjärta är som en bit av ett avhugget berg. Det finns inget djup, inga känslor.
Blev det konstigt att bara ha med den biten?
Inte så speciell. Men jag brukar fylla på vart eftersom. Jag har en dunderidé till ett kapitel i mitten av boken!
Och tro det eller ej, men på söndag kommer min första outfit in på bloggen någonsin! Åh, ni kan aldrig gissa vad det är för typ av outfit! Ja, ni får se vad det kan vara för någonting! Ledtråd: orange!
En bild nummer två på mig... lustigt va? Här visar jag mer nöjd än en nöjd utter upp mitt nyaste köp!
Kostade mig mycket pengar... men alla har sina saker att lägga sina pengar på och jag älskar mitt köp!
Lövens sprakande färger
Det prasslar bland lövens sprakande färger, ett skratt växer mellan träden, en vänskap flammar upp.
Ser du det förflutna vila mellan trädstammarna, kan du känna orden smyga fram genom den kyliga morgonkvisten?
När en tystnad knäcker glädjen itu rinner blodet av en tår ner för en kind och landar mjukt i den fuktiga mossan.
Om den var verklig
Blodigt
English (Förlåt för dålig engelska. Vet inte alls om det går att läsa).
A bloody sea shapes my life.
It is counting my wet step. To the death. Back to the ground. Where everything froozes to ice. Pieces for pieces.
When you encounter glance you think you have seen before maybe you believe in the feature again. Of change. Of heat. Don't. It burns you up when you still alives. So long.
It gives you burns for life, as a talked text in your breath you never will forget. But sometimes just don't want to read and believe in.
Svenska (Som jag kan lite bättre och kanske förklara de mystiska oläsliga delarna).
Ett blodigt hav formar mitt liv.
Det räknar mina våta steg. TIll döden. Tillbaka till marken. Där allt fryser till is. Bit för bit.
När du möter en blick du tror du mött tidigare tror du kanske på framtiden igen. På förändring. På värme.
Gör inte det. Det eldar upp dig när du fortfarande lever. Så länge.
Det ger dig eviga brännskador, som en intatuerad text i dina andetag du aldrig glömmer. Men som du ibland kanske inte vill läsa för att minnas, eller vill tro på.
Jag känner mig lite vit. Alldeles för vit. Ingen färgklick någonstans. Mitt lilla skrivaride har visst draf´git igång. Alltså: idéer strömmar inte in. Jag måste tänka efter lite extra inna jag skriver. Det blir så ibland för mig. Det kan betyda att det kan bli ont om texter den senaste tiden i min blogg. Framöver ska jag nog inte lägga ut mina största texter, bara bitar ur dem. Jag kan inte lägga ut mitt allt på internet känns det som just nu.
Mitt syre
Han är en hjärtkrossare, hård kall, och av sten. Saltet från hennes tårar försöker förgäves knacka fram en tröst hos honom, en tröst som inte längre finns. Den spelande sorgen i hennes blick tränger inte längre igenom hans ögon, lyckas inte gräva fram lyckan, lyckan som en gång band dem samman, till en kärlek.
2.
Jag vet att det finns en kärlek bortom himlen, bortom det vi kallar evig kärlek. En kärlek, starkare än hennes hjärtas slag, varmare än pulsen i hans ådror, ljuvare än hennes skönhet, och som varar längre än hans mod. För tillsammans kan ingenting bli starkare.
3.
Jag har dragit alla kronblad. Jag kan inte längre fortsätta. Mitt hjärta kommer sluta slå. Du vann.
Jag har aldrig kännt mig så levande. Men jag lever, för alltid, så länge jag får skriva.
I dina drömmar
- Frida 29 juli 2009