CursorsFree Cursors
Hjärtats mening - Hjärtats mening - texter från insidan

Ärlig tillbaka! :)

Anna om Dikt: Kärleken:
hej! du skriver att du har hittat på den. En kompis till mig har nästan en lika dan dikt men hon har inte med blommerna. Jag var med när hon skriv den så undra var du har hittat den???? Sorry jag är bara ärlig


Hej!

Jag har absolut skrivit den själv, den var som sagt till min pappa och Lena när de gifte sig för 2,5 år sedan. Skulle aldrig ta någons dikt, inte ens "härma". Varit med om kopierade texter själv, så, nej du, inget jag skulle göra. Tro mig när jag säger att jag inte hämtat dikten från någon annan stans än från mina egna ideér.

Typiskt ... Måste börja blogga igen snart, saknar skrivandet :)
13 Januari, 01:11

Människors omtanke är mitt guld

Olivia om Våra drömmar förblev drömmar:
otroligt fin text!
jag kunde inte hålla tårarna inne när jag läste den
den är väldigt känslogripande
08 Maj, 17:31  
Olivia om Blodigt:
jättefina texter
och det är synd att du inte kan lägga ut allt på internet bara för att vissa kopierar
men tror iaf att det kommer bli något stort av dej om du bara fortsätter att skriva
________________________________________________________________________________________________

Vem var så gullig och skrev detta till mig? Tack så mycket, jag blev jätte glad! Skrivandet är så viktigt för mig, så ni kan ju förstå hur glad jag blir när ni uppmuntrar mig! :D

Kikar in

I flera månader efter det att jag lagt ner min blogg loggade jag ändå in varje dag för att kolla statistiken och inte låta mina bloggminnen ruttna helt och hållet... Jag hade ganska hög statistik, runt en 70 stycken per dag, trots att jag inte uppdaterade. Men nu när jag kikade in igen... haha, två besökare! Grymt stolt!

Lite som har hänt under min tystnad...
Jag vet inte ens om ni finns kvar där ute, mina läsare, fast några av er har ju kvar mig på bloglovin. Ville egentligen bara höra av mig.

Jag har inte skrivit mycket alls under tiden som jag inte bloggat. Det är så. Vissa perioder kan jag skriva i mängder utan att orden dör ut, men sen plötsligt drar en kuslig vind över mig och jag kan plötsligt inte skriva en vanlig hälsningsfras utan att det låter dött och tråkigt.

Jag börjar känna mig på hugget att börja skriva igen. Kittlas i fingrarna, Microsoft talar till mig, haha. :)

Helt ointressant fakta - jag har fyllt femton! Inte så speciellt egentligen och det var för nästan exakt två månader sedan jag fyllde år, men det känns skönt att slippa "fjortisstämpeln" i pannan. Men jag fick en I- pod och ni anar inte hur mycket jag drogar musik.

Jag spelar fortfarande piano och innebandy. På piano lär jag mig själv just nu Fairytale, den från Shrek ni vet. Den är så fin! Sedan övar jag på Morgonstund ur Gynt på pianolektionerna.


Jag har fått hem en till liten kanin! En liten hane blev det vid namn Zorro. På bilden är han bara nio veckor. Nu är han ca 12 veckor.

Läste föresten igenom ett par böcker som jag skrivit när jag var sex och sju år... hjälp säger jag bara. Det var som om man ville gråta. Där måste jag faktiskt få skryta lite om mig själv - jag har blivit bättre. Hehe :)


Me :)

Men usch, varför sätter jag in en vinterbild när sommaren äntligen har attackerat? ;)

Bloggen är inte startad på nytt. Om det finns några där ute som läser detta ändå och som skulle tycka det var kul om jag publicerade en text/dikt eller liknande skulle jag kanske kunna göra det. Det var ju trots allt därför denna blogg skapades från början. :)

Ha det gött people, för nu ska jag droga lite musik, innan till och med jag inser att det vore bra med lite läxor. ;)


... och så har Frida skrivit till punkt.

Jag har länge funderat på det, men nu bestämmer jag mig för att skriva som förut igen. Alltså inte på bloggen. Det var kul ett tag, men tillslut kände jag inte längre att jag ville lägga ut mina texter längre. Då är det väl onödigt att tvinga mig till det?
Så här tog min blogg slut. Den 24 januari 2009 till den 15 november 2009. Tråkigt av mig att inte ens fortsätta i ett år.
Jag kommer fortsätta läsa mina favoritbloggar så jag dyker upp lite här och där i bloggandet i alla fall. Jag kikar säkert in här då och då ibland, "bara för att".
Nu rider jag vidare mot min dröm.
Tackar för alla som läst min blogg och för att jag fått titta in hos er. Jag kommer sakna det lite faktiskt, men jag känner inte längre att jag orkar "skriva för att uppdatera bloggen". Jag har ju inget intressant att skriva om annars.

...och så har Frida skrivit till punkt...





Sommaren 2009, Foto: JAG (rätt otroligt va?!)


                                     Punkt.


Regnet faller över stormen

Jag övar piano. Just nu ligger Miley Cyrus Butterfly fly away på listans första plats.

Bilder från i sommras. Jag ska försöka lägga in en dikt eller liknande ikväll.

 Älskar vårt jordgubbsland!

 Jag låg i gräset och fotade.

Önskar jag hade en systemkamera.
Bilden ovan är från Gotland.


Jag kan inte riktigt känna mig själv...

I höst är det orange som gäller... och som alltid kommer att gälla!

 

Världens bästa outfit... världens bästa lag!!!
Så. Nu har jag gjort det jag ALDRIG trodde jag skulle göra... och som jag aldrig kommer att göra mer. Tro mig...


Du ser ut som en tjej!

Min bror alltså, han är så rolig! Jag kom och tänka på när han berättade för mig om när han hade gett igen mot en tjej som... jaja, så här var det:

Bakom kulisserna inför en teaterföreställning kommer en tjej fram till Albin.
"Ha, du ser ju ut som en tjej!" (Hon syftade på teatersminket och kläderna).
"A, men du då?! Du ser ju också ut som en tjej!"
"Men jag är en tjej!!!"
Albin låtsas bli förvånad.
"Aha..."

Bäst, eller vad då?

Och min lillasyster, vet ni vad hon ska bli när hon blir stor då? Hon ska bli sångerska, fotograf, eller författare.
"En författare behöver bara skriva lite då och då", sa hon och ryckte lite på axlarna innan hon gick därifrån.


Jag sjunger aldrig när andra hör, men jag sjunger

Jag är fastbunden vid pianot. Övar timmar.
Musiken rinner i mängder genom mina öron just nu och jag älskar det! Jag är som fast vid radion och kan inte få nog av att lyssna.
Som en liten barnslig rumpnisse smyger jag åt mig pappas datorn och sitter och njuter med Spotify uppe. Spotify på min dator har fått för sig att jävlas med mig och vägrar släppa in mig.
Typiskt, nu när jag behöver lyssna på musik mer än någonsin!



Jag har aldrig varit mycket för musik tidigare, men nu, som en bomb rakt ner i själen, suktar jag inte efter annat än ett par hörlurar att stoppa i öronen.

Min två absoluta favoritlåtar kan jag utan tvekan fiska fram ur arkivet. Jag samlar på mig nya favoritlåtar, men mina två översta släpper jag aldrig.

Plats nummer ett: Halo, Beyoncé Hennes röst, mäktig, kraftfull, vacker, fängslande, får mig att känna viljestyrka. När melodin drar igång och pianot slinker ut i ljudvågor blir det något alldeles speciellt, och när hennes röst seglar in känns det inte verkligt längre.

Plats nummer två: When Love Takes Over, Kelly Rowland (Om det finns någon mer medveten om i fall Kelly Rowland är sångerskans namn får han eller hon gärna säga till). Stark röst som aldrig verkar nå den nivån då rösten skär sig och får rodnaden att sprida sig. Ett helt universum öppnar sig, så skulle man kunna beskriva låten. Den får även en sån som mig som aldrig öppnar munnen för att sjunga att bara vilja kasta sig ut i sången och sjunga med.
Men jag nöjer mig med att kunna spela pianosnutten på piano. Sjunger, det gör jag för mig själv i mitt huvud där ingen kan höra mig.

Sån är jag. Jag sjunger aldrig när andra hör.
Jag skriver istället. Och det skulle jag inte kalla "istället", egentligen. Det är fantastiskt att yttra sig med ord, något jag aldrig någonsin tänker överge. Ska mitt skrivande ut på havs följer jag med, och skulle skepet sjunka lämnar vi skeppet tillsammans. Tillsammans.

Och Clara, om du läser det här, så har jag börjat fundera på dikten om min största fobi. Jätte bra idé du fick! Hur tror du jag kommer överleva när jag skriver ner den på papper? Lägger väl upp dikten om min största fobi här senare när den är klar. Spännande va? Och då får ni också veta vad min största fobi är!

PS. En till prenumerant!

PS nr. 2 Ni då? Ni måste ju ha en favoritlåt, eller artist?


En samling ord och glass

Mitt skrivande
Jag har skrivit mycket under perioden som jag inte hört av mig så mycket via bloggen. Men jag har skrivit för mig själv, och jag vet inte hur jag ska göra i fortsättningen, om jag bara lägger ut delar ur mina texter, eller om jag fortsätter som jag gör. Just nu känner jag mig så uttömd.

Innebandy
Samtidigt som skolan får en kick i baken och drar igång rullar alla aktiviteter in i vardagen igen. Vad det gäller innebandy ska jag sluta i Vaxholms klubb och ge mig ut på större vägar. Jag ska börja i ett nytt lag, en större klubb, och det med både glädje och tvekan. Det var min pappa som knuffade igång Vaxholms F95 lag och jag har varit med sedan första början, sedan jag var sju år. Men nu med en ny tränare i Vaxholm fungerar det inte riktigt längre, och särskilt inte när hälften av alla lag medlemmar bara skrattar sig utan minsta koncentratión genom träningarna.

Piano
Jag tror alla behöver känna att de är riktigt bra på någonting, att de verkligen kan något.
Nu är piano inte mitt största kunnande, men jag njuter i alla fall av att få till en viss klang med fingrarna.

Sysslar du med musik?
Alla kan på något sätt skapa musik. Sjunga, spela intrument, skriva texter, dansa... Sysslar du med musik på något sätt?

Wannabe Ben&Jerrys
Jag slängde mig upp på cykeln efter middagen idag och trampade genom vårt underbara landskap hem till Elise. Vi hade stora planer inför kvällen. I fickan hade jag en hundring och när jag kom hem till Elise cyklade vi ner till Konsum och rafsade åt oss ett paket vaniljglass och 100 g vitchoklad. Hemma hade vi redan mashmellows.

Som de proffsiga glassbakarna vi är blandade vi ihop alltsammans och slevade upp varsin potion av Wannabe Ben&Jerrys, Withe Alaska.
Efteråt när vi ätit upp glassen var vi båda vingelkantiga av illamående och jag fick en tydlig bild av hur jag tack vare WB Ben&Jerrys aldrig mer skulle smaka den riktiga Ben&Jerrys. Men det var en kreativ idé, och om vi bara inte trott att mashmellows, eller åtminstone jag (skyldig) varit så smakklena så hade kanske WB Ben&Jerrys inte varit så illa trots allt.

                     

Tillägg: Snart kommer en ipod upp här på min blogg. Tror jag i alla fall. Det blir något från Yiruma. Hanna (som spelar några av hans låtar på piano) tipsade mig om honom och sedan dess är jag som fastklistrad vid hans låtar. De ger mig insparation till texter och vill nu också att de ska fylla bloggen lite.


Sagan om mina sköldpaddor






















Min supertuffa fyra åriga reeves kärrsköldpadda! Hon heter Pricken och har en tre år yngre pojkvän också, som hon visserligen inte tycker så mycket om... Det visar hon genom att bita lilla Alfie. Detta ledde till skiljsmässa och nu är akvariet indelat i två delar med ett staket av glas inbyggt.

När den fann mig


Något som betyder oehört för mig:

Bortom de djupaste skogarna och den största sjön, lik en ocean, fanns en gång en äng, en äng så vackert begravd i havsblå rosor. Genom hela ängen slingrade sig en smal stig fram genom rosorna och försvann in mellan   skogarna. Det hade berättats sagor om ängen och att dess djupblå rosor har och kommer att hållas vid liv i flera tusen år tills de tillslut vissnar. Ingen hade någonsin sett ängen, bara hört sagor om den. Men det har också berättats sagor om ängens första och sista besökare...

Solen hade gått ner bortom horisonten och kvar fanns bara den svarta natthimlen. Det var så underligt tyst, så mystiskt, så fint, så som det alltid är bortom de mörkaste skogarna. En tunn pojke, iklädd tunna trasor, följde den smala stigen långsamt tills han kom till mitten. Där stannade han. En lång stund hördes inget annat än vinden, hur den svepte genom de tusentals rosor som täckte ängen. I tystnaden hördes rofyllda skvalpande borta från sjön, hur åror skar genom den spegelblanka vattenytan och hur en liten nätt eka närmade sig land...

(Det var alltså bara början). Här kan du läsa hela [länk].
Jag brukar säga att det var med hjälp av den här texten som jag hittade mitt eget sätta att skriva på, det sättet som jag faktiskt ville skriva på. Jag tycker mycket om den här, för den var den som fann mig.























 

Sommarglädje

Jag känner en glädje, en sommarglädje, inom mig.
Under de senaste dagarna har jag varit i Smögen med mina syskon och min pappa. På vägen stannade vi till hos farfar. Förutom att hela trädgården låg i ruiner nu när en ganska stor gäststuga ska packas upp, så känner jag till få platser lika underbara som denna. Luften är frisk och doftar natur, vilda djur skuttar fram och tillbaka överallt i dalarna som inlandsisen lämnat efter sig, sjön ligger spegelblank bara två minuters promenad ifrån huset och tystnaden är ljuvlig. Igår kväll och i morse gick vi ned till bryggan. Först kättrade jag ned för stegen tills det inte längre fanns något att klättra på och tog ett försiktigt simtag ut i vattnet med sina behagliga 21.5 grader plus. Sedan stod jag och min bror på bryggans kant och dök, om och om igen, utan att tröttna. Jag älskar att skära likt en skarp kniv genom ytan, och bryta tystnaden lite försiktigt med ett svagt plask. Min syster såg muntert på instoppad som en fjärillspuppa i sin handduk. Också hon försökte dyka, men det är inte så lätt när man är liten. Men jag msåte nämna hennes mod. Jag vågade aldrig dyka i hennes ålder, utan var så nöjd så med stegen.
Vi ska dit om fem veckor igen. Då ska min kusin döpas. Jag var så glad åt hans födelse! Jag har femton kusiner, men jag har aldrig varit så stor så jag fått känna den verkliga känslan av att bli kusin åt en ny liten bebis. Jag längtar oändligt till dopet.


Ibland när jag lyssnar på musik, växer en alldeles speciell känsla inom mig, en känsla, som egentligen hela tiden funnits inom mig, men som bara inte alltid varit lika tydlig. Oftast är det när vackra, långsamma och djupa låtar spelas inför mig, som jag känner det. Jag blir glad, väldigt glad. För även om musikens ord pekar åt helt andra håll, är det enda alltid samma ord som spelas för mig. Det är små, men starka ord, som peppar, och lyfter upp det jag vill inför mig själv. Jag vill bli författare.