En samling ord och glass
Mitt skrivande
Jag har skrivit mycket under perioden som jag inte hört av mig så mycket via bloggen. Men jag har skrivit för mig själv, och jag vet inte hur jag ska göra i fortsättningen, om jag bara lägger ut delar ur mina texter, eller om jag fortsätter som jag gör. Just nu känner jag mig så uttömd.
Innebandy
Samtidigt som skolan får en kick i baken och drar igång rullar alla aktiviteter in i vardagen igen. Vad det gäller innebandy ska jag sluta i Vaxholms klubb och ge mig ut på större vägar. Jag ska börja i ett nytt lag, en större klubb, och det med både glädje och tvekan. Det var min pappa som knuffade igång Vaxholms F95 lag och jag har varit med sedan första början, sedan jag var sju år. Men nu med en ny tränare i Vaxholm fungerar det inte riktigt längre, och särskilt inte när hälften av alla lag medlemmar bara skrattar sig utan minsta koncentratión genom träningarna.
Piano
Jag tror alla behöver känna att de är riktigt bra på någonting, att de verkligen kan något.
Nu är piano inte mitt största kunnande, men jag njuter i alla fall av att få till en viss klang med fingrarna.
Sysslar du med musik?
Alla kan på något sätt skapa musik. Sjunga, spela intrument, skriva texter, dansa... Sysslar du med musik på något sätt?
Wannabe Ben&Jerrys
Jag slängde mig upp på cykeln efter middagen idag och trampade genom vårt underbara landskap hem till Elise. Vi hade stora planer inför kvällen. I fickan hade jag en hundring och när jag kom hem till Elise cyklade vi ner till Konsum och rafsade åt oss ett paket vaniljglass och 100 g vitchoklad. Hemma hade vi redan mashmellows.
Som de proffsiga glassbakarna vi är blandade vi ihop alltsammans och slevade upp varsin potion av Wannabe Ben&Jerrys, Withe Alaska.
Efteråt när vi ätit upp glassen var vi båda vingelkantiga av illamående och jag fick en tydlig bild av hur jag tack vare WB Ben&Jerrys aldrig mer skulle smaka den riktiga Ben&Jerrys. Men det var en kreativ idé, och om vi bara inte trott att mashmellows, eller åtminstone jag (skyldig) varit så smakklena så hade kanske WB Ben&Jerrys inte varit så illa trots allt.
Tillägg: Snart kommer en ipod upp här på min blogg. Tror jag i alla fall. Det blir något från Yiruma. Hanna (som spelar några av hans låtar på piano) tipsade mig om honom och sedan dess är jag som fastklistrad vid hans låtar. De ger mig insparation till texter och vill nu också att de ska fylla bloggen lite.
Blodigt
English (Förlåt för dålig engelska. Vet inte alls om det går att läsa).
A bloody sea shapes my life.
It is counting my wet step. To the death. Back to the ground. Where everything froozes to ice. Pieces for pieces.
When you encounter glance you think you have seen before maybe you believe in the feature again. Of change. Of heat. Don't. It burns you up when you still alives. So long.
It gives you burns for life, as a talked text in your breath you never will forget. But sometimes just don't want to read and believe in.
Svenska (Som jag kan lite bättre och kanske förklara de mystiska oläsliga delarna).
Ett blodigt hav formar mitt liv.
Det räknar mina våta steg. TIll döden. Tillbaka till marken. Där allt fryser till is. Bit för bit.
När du möter en blick du tror du mött tidigare tror du kanske på framtiden igen. På förändring. På värme.
Gör inte det. Det eldar upp dig när du fortfarande lever. Så länge.
Det ger dig eviga brännskador, som en intatuerad text i dina andetag du aldrig glömmer. Men som du ibland kanske inte vill läsa för att minnas, eller vill tro på.
Jag känner mig lite vit. Alldeles för vit. Ingen färgklick någonstans. Mitt lilla skrivaride har visst draf´git igång. Alltså: idéer strömmar inte in. Jag måste tänka efter lite extra inna jag skriver. Det blir så ibland för mig. Det kan betyda att det kan bli ont om texter den senaste tiden i min blogg. Framöver ska jag nog inte lägga ut mina största texter, bara bitar ur dem. Jag kan inte lägga ut mitt allt på internet känns det som just nu.
Lågan skiner inte alltid lika starkt
"Kan du inte för en gång skull se dig om? Försöka se att det finns människor, liv, omkring dig som förtjänar mer, än det du har att ge dem. Försök."
Hennes igenbommade ögon fick det att skälva till i hjärtat när jag insåg hur mycket jag skulle sakna henne. Men vad fanns det att sakna, när den person mina innersta känslor en gång cirkulerat så vildsint kring, inte längre fanns?
Det var inte längre min varma, öppna kärlek längre som stod tömd framför mig. Det var en plastförpackning. Och när jag såg på henne kände jag istället för den passionerade kärlek jag kännt innan hon trasslat in mina känslor i mörk svart ståltråd, en ilska som bubblade upp i halsen på mig, kvävde fram tårar och sorg.
Men jag älskade henne inte längre. Varför var då dessa tårar så illa tvugna att passera?
"Och när du insett att du inte bara kan blänga rakt fram, så kanske flammar ljus upp någonstans i mörkret pusslar ihop oss igen."
Orden hävde fram tårar från hennes sida också. Men inte förrän då insåg jag varför jag grät. Jag älskade henne fortfarande. Jag kunde inte bara lämna henne. Evig kärlek har en stark låga som aldrig brinner ut. Man måste kravla sig upp igen och påminna varandra om att den eviga kärlekens låga har sina tider då den skiner svagare än vissa andra gånger.
Hm... jag vet inte om det blev så bra. Mer kladd en text. Kan kanske fina till den någon gång.
In my heart
The sea in my heart, dolphins in my heart, family in my heart, friends,
writing, love and dreams in my heart... you can found a hole world in my heart.
Sagan om mina sköldpaddor
Min supertuffa fyra åriga reeves kärrsköldpadda! Hon heter Pricken och har en tre år yngre pojkvän också, som hon visserligen inte tycker så mycket om... Det visar hon genom att bita lilla Alfie. Detta ledde till skiljsmässa och nu är akvariet indelat i två delar med ett staket av glas inbyggt.
Mitt syre
Han är en hjärtkrossare, hård kall, och av sten. Saltet från hennes tårar försöker förgäves knacka fram en tröst hos honom, en tröst som inte längre finns. Den spelande sorgen i hennes blick tränger inte längre igenom hans ögon, lyckas inte gräva fram lyckan, lyckan som en gång band dem samman, till en kärlek.
2.
Jag vet att det finns en kärlek bortom himlen, bortom det vi kallar evig kärlek. En kärlek, starkare än hennes hjärtas slag, varmare än pulsen i hans ådror, ljuvare än hennes skönhet, och som varar längre än hans mod. För tillsammans kan ingenting bli starkare.
3.
Jag har dragit alla kronblad. Jag kan inte längre fortsätta. Mitt hjärta kommer sluta slå. Du vann.
Jag har aldrig kännt mig så levande. Men jag lever, för alltid, så länge jag får skriva.